Sticky

Sträckan; avverkad: San Francisco – Yosemite – Highway 1 – Los Angeles – Las Vegas – Utah – Arizona – New Mexico – Dallas – Houston – New Orleans – Memphis – Nashville – Pigeon Forge – Washington D.C. – New York Kvar: Estocolmo.

8/7, kl. 23.32 (9/7, kl. 05.32 i Sverige): Är i New York. Åker hem imorgon. Har alldeles nyss sett en komedi på Broadway, God of Carnage (Tony-award för bästa pjäs), med Jeff Daniels (Dum, dummare, Squid and the whale och många fler) och James Gandolfini (Mr Tony Soprano!!!). Den var väldigt, väldigt rolig. Grym tajming av skådisarna. Hade trevliga platser typ 10 rader från scen. Ska bli kul att se om Squid nu och börja kolla på Sopranos på riktigt. Se karta nedan över vägen vi kört totalt! Ni får nog zooma ut lite för att se hela vägen alternativt klicka på View Larger Map under kartan.

View Larger Map

Instruktion: Vi är lite nyfikna. Vi har haft över 2 000 träffar på den här bloggen redan. För att kommentera klicka på “No Comments” som finns under varje rubrik (Dag 2 (30 maj)…). Gå längst ned på sidan. Skriv. Submit comment.

Dag 36 (3 juli): Washington D.C. Museer. Konsert.

I USA finns det mycket vapen. Ungefär 150 meter från vårt hotell idag var det ett rån i en Apple Store. Rånaren sköt ned en av butikens arbetare. Och de har ännu inte hittat rånaren… Dessutom är en seriemördare on the loose i Washington D.C. Det är tur att det finns poliser i princip ÖVERALLT här. Man kan inte gå mer än fem meter förrän man möter en ny. Trevliga är dem också.
I dag var vi och turnerade genom Capitol Hill. Library of Congress. Smithsonian American Art Museum (bästa museet hittills med massa härlig modern konst). National Gallery of Art. National Archives där The Declaration of Independence (där Nicolas Cage snor den) finns, konstitutionen och Bill of Rights osv. Sen var vi på generalrepetition för 4:e juli-konserten som är imorgon. Allt var gratis. Vi fick till och med vattenflaskor gratis på konserten , väldigt bra eftersom poliserna förbjöd de tre vi hade med oss in i kongressen. Vi satt på trappan upp till kongresshuset. 10 meter från där Obama svor eden. Jimmy Smits var värd (Lagens änglar, Vita huset och senast Dexter!). Aretha Franklin sjöng nationalsången. Barry Manilow sjöng några smöriga låtar och sin medryckande Copacabana (”Her name was Lola. She was a showgirl […] At the copa copacabana.”). Sen kom Jersey Boys. De som rev ned mest applåder var mupparna! Elmo är så jäkla grym! De sjöng ihop med Natasha Bedingfield som sjöng väldigt, väldigt bra.
I övrigt kan jag säga att Washington är vackert. Det känns som att man går omkring inne på ett stort inhägnat område bland alla parker, museer och monument. Med alla nyklassicistiska hus påminner staden mycket om Wien.
Imorgon är det 4:e juli. Det kommer bli helt galet.

Temple of Liberty. Kupolen på Capitol hill.

Raoul finns på många ställen här i stan.

Vilken lång fläta.

Library of Congress.

För den intresserade. Den första Gutenberg-bibeln.

Library of Congress. Har världens största samling (såklart) av böcker, kartor och annat. 128 miljoner (!) saker.

Atrium i National Gallery. Med varningstext. Såna här finns överallt. Akta dig! Det är en tröskel här!!

På väg till East Building i National Gallery of Art.

East building.

Coola Giacometti.

Max Ernst.

Det finns citat överallt i den här staden. Bevingade ord. What is past is prologue. We, the people. Freedom is not free. In God We Trust. Out of many, one. A country must believe in three things. Independence Forever. All men are created equal.

Trodde namnet var ett skämt först. Tydligen inte.

Den mörka sidan.

Den där salsan hade smak av koriander. Mumsi.

Burger Count 32.

Gamle Rauschenberg.

Gnägg.

Vilka konstiga hälsenor!

The Declaration of Independence. Amerikanarnas favorittitel.

Världens största kille.

Vanlig syn.

Där svor han eden.

Polisspanare. De är överallt.

genrepet.

Dag 35 (2 juli): Washington D.C. National Mall. Vita huset.

Gick omkring på det enorma National Mall. Det är en park som löper som en rektangel mellan Lincoln Memorial och Capitol Hill. I mitten ligger Washington Monument (den höga obelisken) och poolen och i mitten på sidan ligger Vita huset. Kollade in Vita huset. Såg när Obama åkte ut från huset (förmodligen, i alla fall enligt några bystanders) med poliseskort. Kollade på Lincoln Memorial, Holocaust-museet (där någon blev ihjälskjuten ganska nyligen), Naturhistoriska museet. Smithsonian är en institution här som innefattar ett tiotal museer här i stan. Världens största museumkomplex. Och alla är gratis. Såg Night at the museum: Battle of the Smithsonian på Naturhistoriska museets IMAX-teater. Var lite kul att se den på ett av museerna som filmen utspelar sig på. Hamnade bredvid en kille i armékläder. Pratade lite med honom, berättade om resan. Det visade sig att han arbetade i Pentagon. Spännande!

När vi kom hem skulle vi åka iväg och handla. Men Anna hade tidigare på dagen lyckats stänga min resväska, efter att ha lagt i bilnycklarna, och ändrat koden. Ovetandes. Det var svårt att dyrka upp låset. Det var bara att börja gissa kombinationer. Ursprungliga koden var 510. Tre siffror med andra ord. Innebär 1 000 möjliga kombinationer. Vi körde varannan 100. Ställde in 103, ryckte i låset, ställde in 104, ryckte i låset. Låst. När vi kommit upp till 500 bytte vi. Anna tog över. Hörde det underbara klicket. Kombinationen var 513. Firade med sushi och donuts.

Doctor at work.

Aargh.

Vita huset.

Mr Obama sitter i svarta limon där borta. Kisa.

Det här fyrverkeriet måste bli grand!

Korea.

Koreakrigets monument.

Holocaust-museet.

Wales och musik.

Jordgubbssmoothie på Smithsonians folklivsfestival.

Smithsonian Castle.

Världens största diamant. Med en förbannelse över sig. Såklart.

Evolution.

Dag 34 (1 juli): Washington D.C. Kördag.

Körde från Pigeon Forge till Washington. Sista långa etappen. Åkte upp i Appalacherna en liten stund. Körde Skyline Drive. Regnade som sjutton. Var sådär. Efter ungefär 85 mil var vi framme i Arlington, ligger på andra sidan Potomac-floden från Vita huset och allt det andra. Nu har vi kört runt 1 300 mil totalt. Var något klantig. Bokar i regel hotell dagen innan vi checkar ut, skriver alltid upp adressen på ett litet papper och lägger i min man-purse. Det gjorde jag inte den här gången. Tänkte göra det på morgonen. Glömde bort. Så när vi kom fram i Arlington hade jag bara ett vagt minne av på vilken sida av motorvägen hotellet låg. Det finns ganska många vägar. Och många hus. Körde omkring lite. Fru Fortuna ställde inte upp. Plockade upp laptopen. Cruisade runt i bostadsområdena för att hitta ett oskyddat trådlöst nätverk. Till min stora förvåning hittade vi ett efter typ fem minuter. Kopplade upp oss, kollade upp adressen. Presto! Checkade in på ett ganska fint hotell. Clarion. Bor i en svit på 40 kvm med kök och grejer. Somnade till den galne Talk-show-hosten Craig Ferguson.

Huset är upp- och nedvänt. Pigeon Forge.

Dag 33 (30 juni): Pigeon Forge, Tennessee. Dollywood.

Trodde vi skulle stå i kö hela dagen. Bådade inte gott på parkeringen. Nästan full. Fick stå i kö till parkeringsbussen till entrén. Sedan kö till biljetterna. Men. Inte då. Inte alls mycket köer. Härliga thrill-rides. Väldigt fin park. Inbäddad i Great Smoky Mountains. Mycket natur och träbyggnader. De hade glasblåsare, smedar och sånt som arbetade på riktigt. Lite olika shower, mest för barn. Country-musik ur högtalarna hela dagen. Började med Thunderhead. Berg- och dalbana som går i en konstruktion av trä. Ryckig och snabb. Fortsatte med Mystery Mine. Mycket trevlig. Sitter åtta pers i en vagn. Två rader. Fyra och fyra. Massa sug-i-magen-90-graders-drops. Värsta var nästan när vagnen drogs upp. Vanligtvis åker man 45 grader uppåt. Här lutade nostippen på vagnen utåt. Yikes! Åkte omkring i en gruva. Mörker, eld, kanariefåglar. Avslutade med en high-speed-thrill där vagnen snurrar några ggr för att sedan hamna upp och ned medan man åker in i en halvloop (se video nedan). Gick vidare till några andra rides. Inte lika skoj + några andra mindre bra thrill-rides. Rodelbana och vattenfallsåkning. Åt chili-dogs till lunch. Gick till Tennessee Tornado. Den snabbaste berg- och dalbanan i parken. Satan vad fort det gick. Den ska enligt uppgift gå i 130 km/h. Den hade tre loopar + ett riktigt magsugs-drop. De tog bild, som vanligt, när man åker ned i fallet. Både jag och Anna: såg ut som bilden skrek! All and all: en trevlig park med lagom mängd folk.

Efter Dollywood. Åkte till Tanger Outlets och shoppade kläder och skor.

Kö till bussen som gick till entrén från parkeringen.

Daredevil Falls.

Glasblåsare at work.

Mysiga gamla pantertanter.

Överviktiga personer på små permobiler. Ser man överallt.

Country. Körde en låt om The Old American Chestnut Tree. “O, old chestnut tree. Where have you gone?” + en himla dålig 9 to 5.

Här kunde man köpa gamla vagnar. Kostade från $3700.

Tornadon.

Tennessee Tornado.

Den där loopen var härlig.

Dollywood Express.

Fresh baked waffle. Butter-pecan, strawberry & chocolate brownie.

Anna stötte till mig när jag skulle äta sista tuggan!

De hade massa örnar i parken. Spana in videon.

Jag vann inget!

Mystery Mine.

Thunderhead. Thrill!

Vanligtvis är det bara massa tonåringar som sommarjobbar på nöjesfälten. Här var snittåldern säkert över 50 år. Trevligt!

Kö till bussen som gick tillbaka till parkeringen.

Surrealistiskt. Feel free to sing-a-long.

Mystery Mine. Yaooza!

Dag 32 (29 juni): Pigeon Forge, Tennessee. Dollywood Splash Country. Great Smoky Mountains.

Dolly Partons vattenpark som ligger bredvid hennes nöjesfält Dollywood. Var förbannad när vi kom dit när jag såg hur dåligt de hade ordnat med biljettköpen. En kö med Automated Ticktes. En (1) jävla automat. Den kön tog längre tid än att gå till ett bås. Blä. Kom in. Såg allt folk. Tänkte på Disneyland igen. Alla köer. Anna lugnade ned mig. Sen blev det skoj! Åkte massor av härliga vattenrides. Var egentligen bara två grejer som folk köade länge till, två olika fler-flotte-rides. Åkte ett nästintill frittfall-vattenrutschkana, som gjorde ont i ryggen pga alla skarvar. Anna har filmat en kass film när jag åker den nedan (kamerans fel). Favoriten för oss båda var en väldigt skön, extremt snabb bana som gick i totalt mörker nästan hela tiden. Bara lägga sig ned på rygg och feel the ride. Man studsade mot väggarna där inne. Skarpa svängar. Som en kille sa i kön, som vi snackade med, ”you can´t control yourself, you have to scream.” Så sant. Försökte att inte göra det sista gången jag åkte. Gick bra första svängarna. Sen accelererar man något enormt. ”You can´t control yourself.” Thriller! Åkte en hel del flotte-rides. Sprang omkring i ett vattenland där folk hade vattenkrig. Ja, alla var ju redan blöta så det var ju inte så spännande men nog så roligt! Perfekt väder. 28 grader. Inga thunderstorms. Fick känna oss speciella när vi åkte en flotteride. Hörde livvakterna prata om att de haft folk där from far away like Texas and Michigan. Då kom svenskarna. Vi berättade stolt vårt ursprung. ”Sweden!”, Pojkarna sken upp: ”That´s the farthest one we have had today.” Guldstjärna.
Åkte upp till Great Smoky Mountains. Den sämsta nationalparken hittills. Väldigt vackert dock. Men parken är gratis vilket märks. Inga rangers syns till. Dålig information. Dåligt skyltat. Hikade kort på Appalachian Trail. Träffade en kille som mött en björn längre fram. Vi såg den dock aldrig men vi fick ta en bild på hans display där han visade björnen!
Käkade en halvtaskig men stor buffé på kvällen. Massa tjocka amerikaner. I bakgrunden stod Fox News på. Andra gången på resan fick jag höra att jag har en så fin amerikansk accent… Hmm. Pratade med kassörskan om att mitt körkort var från Sverige. Hon undrade om jag var _ursprungligen_ från Sverige. Anna leder dock komplimang-ligan överlägset. För hennes kläder och smycken. Mycket fler här som ger spontana komplimanger. Dock verkar det som att de inte ger några till killar… Exempel. När Anna kollade efter juice på Walmart gled en gammal, trevlig dam fram och sa. ”That´s a really nice skirt, honey.” Himla mysigt och trevligt.

Honky.

Big Bear Plunge. Eller som Anna sa: Big Bear Sponge.

Bear Mountain. Bildspel 1. Här sprang jag och Anna omkring bland alla barn. Såg några föräldrar. Ropade efter Matthew som vi låtsade var vårt barn (för att smälta in). Anna tyckte det var jättekul att skjuta vattenkanon på barnen.

Bear Mountain. Bildspel 2.

Bear Mountain. Bildspel 3.

Bear Mountain. Bildspel 4.

Fire Tower Falls.

Vågparken. Här skulle jag snyggt hoppa upp på min badring. Lyckades med att skjuta iväg den, ramla bakåt och nästan smälla den i huvudet på en liten söt african-american. Sa “Sorry, man” till hans pappa. Biffen, som han var, skrattade och sa. “That´s ok man. You just lost a few cool points.”

Här är den skönaste. Den gick fort. Nervkittlande i mörkret. Den gröna bakom mig, som slingrar sig som en orm till höger och vänster om den gula raka. Mountain Scream.

Downbound Float Ride. Ganska tråkig.

Fire Tower Falls och Daniel. Jag är den lilla pricken till höger. Som vinner!

Dag 31 (28 juni): Pigeon Forge, Tennessee. Inte mycket gjort idag.

Körde från Nashville runt 11. Var framme i den märkliga (mkt är märkligt här) småstaden Pigeon Forge som ligger vid foten av nationalparken Great Smoky Mountains några timmar senare. Dolly Partons hemstad (uppväxt i Locust Ridge). Hemvist för Dollywood och massa annat roligt. Längs den sedvanliga trefiliga vägen som går igenom ligger allehanda karuseller, vattenrutschkanor, klädaffärer där man går igenom munnen på en haj, Jungle Cruises i ett hus, mini-tivolis. Motell. Upp- och nedvända hus. Fast-food-restauranter. BBQ-restauranter. I bakgrunden ligger de dimmiga bergen i Great smoky mountains. Beväxta med lövträd. Väldigt vackert. Käkade Baby-back-ribs på Longhorn Steakhouse på kvällen. Anna åt Surf n´ Turf. Räkor och kött. Tasty!

Longhorn Steakhouse.

Smoky.

Gatlinburg.

Gatlinburg. Mr Cash: “Well, it was Gatlinburg in mid-July And I just hit town and my throat was dry”

Smoky.

Great Smoky Mountains.

Dag 30 (27 juni): Nashville, Tennessee. Country Music Hall of Fame.

Country-huvudstaden. Nashville. Music City som den kallas. Mysig liten stad. Som vanligt i städerna (i regel) vi kommer till är downtown helt dött förutom någon gata. Inga bilar. Inget folk. Bara höga kontorsbyggnader. De flesta hänger i suburberna och på motorvägarna runt staden. Förmodligen är det mer ös när det är kontorstid. Gick på Country Music Hall of Fame-museet. En riktigt påkostad sak. Det är ett nytt museum. Kostade runt 400 miljoner kr att bygga. Country är lite större här än i Sverige som alla vet… 77 miljoner amerikaner lyssnar på country varje vecka. Roligare än jag trott. Är ingen större fan men den gamla countryn är ganska trevlig. Lite fiddle, harmonica och melankoli. Bluegrass, honky tonk, hard country. Lärde oss lite om rötterna. Mysigt.
Tvättade på kvällen på vårt Extended stay hotell. Här kan man hyra rummen veckovis. Träffade en kille i tvättomaten som sa. ”I´ve been here too long, man.” Daniel: ”How long?”, ”Over a year.” Hmm. Mysigt att bo på ett motell så länge även om man har ett litet kök. Verkade vara ett par stycken som bodde här på riktigt. Kändes hyfsat hemmastadda.
Såg The Hangover på kvällen på ett riktigt biopalats här i krokarna. Flashiga neon-ljus. Hade tyvärr ingen kamera med. 27 biosalonger. Mysigt. Rolig film! Gud vad vi går på bio här. Skönt att koppla av sent på kvällen. Det är billigt också. Kostar mellan 60-75:-.

Country-stjärnan Willie Nelson.

AT & T:s byggnad kallas Batman Building.

Foggy Mountain Boys. Bluegrass-grundarna. = Foggy Bottom Boys (Oh Brother).

Annas nya favorit.

Fin bil. En sadel mellan passagerare och förare.

Elvis piano. I guld.

Liksom alla rappare idag så hade Elvis TV i bilen.

Elvis. Mr Goldfinger.

Dolly.

Man in black. Mr Cash hade stil! “I wear it for the poor and beaten down.”

Det är inte bara Elvis som gillar schysta kläder.

Lågoddsare: Cowboy-hattar på Country Music Hall of Fame.

Johnny!

Dag 29 (26 juni): Memphis, Tennessee. Graceland.

Elvis Presley. Kungen. “The Hillbilly Cat”. Mr Goldfinger (reds. anm.). Lite speciellt att vara här dagen efter Michael Jackson dött. Han var på många sätt lik den gamle kungen. Dessutom gift en gång med hans dotter Lisa Marie. Deras liv slutade ju dessutom ungefär på samma sätt. Prescription drugs.
Graceland var mycket mindre än vi trott. Övervåningen var dock off limits. Det var private på hans tid och var det fortfarande. Vi tourade runt bland hans bisarra möbler och plyschiga inredning, guldplattor och gräsliga dräkter. Sålt en miljard skivor. Kollade in alla hans bilar, hans två flygplan. Som en kille sa på bilmuseet: ”This guy had way too much money.” Guldiga cadillacer. Massa leksaker. Guldhandfat. Guld. GULD!

Graceland!

Vardagsrummet till höger om ingången.

Den privata övervåningen.

Hans föräldrars sovrum på nedre våningen.

Matsalen. Till vänster om ingången.

Ganska ordinärt kök.

Jungle Room.

Här spelade Elvis playstation.

Baren i TV-rummet i källaren.

Ett rum helt klätt i textil.

Who´s your decorator? (Elvis valde tydligen sina egna möbler. Han hade öga för sånt.)

Jungle Room.

Mr Guldplatta! De här hängda överallt.

Elvis älskade racquetball. Byggde ett hus för massa pengar för att spela här på Graceland. Här är förrummet.

Såna här görs nästan inte längre.

Mr klädsmak!

Elvis kropp flyttades hit några veckor efter hans död. Pga risken för vandalism.

Elvis leksaker.

Efter varje utställning var man tvingad att gå igenom en Gift Shop för att komma ut. Presley-familjen sålde ägorna för ett tag sen. Det är minst sagt totalkommersialiserat. Men å andra sidan. Elvis var ju själv sådan.

Kontrakt.

Guldhandfat på toan på Lisa Marie-flyget. Oväntat.

Konferensrum på Lisa Marie-flyget.

Elvis sovrum på Lisa Marie-flyget.

Elvis lilla flygplan.

Så tröttsamt.

Varmt. I regel tar det ungefär 3 minuter innan man är svettig på ryggen. Inte blivit bränd ännu!

Vi bodde i en väldigt trevlig del av Memphis. Nästan gated-communitys.

Amerika!

Dag 28 (25 juni): Memphis, Tennessee. Beale Street.

Åkte från Jackson till Memphis. Innan spanade vi runt lite i den ”gamla” staden med sitt majestätiska kapitolium. Anlände till Memphis. Åkte och handlade på Walmart. Lagade lite käk hemma på vårt hotell. Fick reda på att Jackson hade dött. Åkte till Beale Street (som Bourbon street i New Orleans). Gick omkring. Drack en äcklig öl. Lyssnade på lite band. Såg på alla snorungar som var ute och festade. Blev hämtade av sina föräldrar.

Sydstaterna!

Vi är i en ganska konservativ del av USA.

Rastplatserna är påkostade längs motorvägarna. Ofta ett lite pampigt hus. Trails för dogsen. Stora gröna ytor.

Gymnastik-övningar mot dricks på Beale.

Beale St.

Bud. Usch. Till och med för ljus för min smak. Anna vill inte ens ta i så här ljus öl med tång. Hon vill helst ha gyttje-öl. Typ Guiness. Beamish.

Mitt i Memphis.

Dag 27 (24 juni): Jackson, Mississippi. Oak Alley Plantation. Transformers: Revenge of the Fallen.

Åkte från New Orleans ut mot de gamla plantagen. Till Oak Alley. Gamla Jacques Roman vackra hus längs en ekallé som är runt 300 år gammal. Ligger ut med Mississippi-floden. Här har man spelat in en massa filmer. Bland annat En Vampyrs Bekännelse (+ en Beyonce-video!). Hade Darlene som guide i huset. Märklig rundvisning. Hon pratade väldigt elegant i sin tidstypiska kläder. Visade serviser, vardagsrum och en spjälsäng som var ända från 1850-talet!!! Wow. Hon pratade om det ljuva livet. Romans fantastiska stil och smak. Sa den något märkliga meningen: ”Jacques was very kind to his slaves.” Hmm. Den fantastiska mannen och frugan som Darlene snackade om hade vid olika tillfällen upp till 90 slavar. Vilka filantroper. ”He even freed a few of them.”, sa Darlene. Hon nämnde så lite om slavarna att om man inte visste vad man var på för ställe skulle man höjt på ögonbrynet när man gick därifrån och undrat vad det där om slavarna handlade om. Men visst. Det var väldigt vackert där och de levde säkert ett fantastiskt liv. Men det hade varit intressant att veta något om slavarna också. Deras många baracker låg ganska nära plantageägarens lilla palats på den tiden det begav sig. Men inte ett slavhus fanns kvar. Bara ett plakat där det stod vad de var värda och vad några av dem hette och var husen hade legat.
Gick på Transformers på kvällen. Lika mycket dialog som T4. Dåligt skådespeleri, effekterna döljer bristen på handling. Lyssnar man noga på vad de har att säga förstår man att det inte är där tonvikten är lagd. Det är dock inte tråkigt. Effekterna är ju fina. Brainstorming-session med Michael Bay: Writer: ”This scene doesn´t work. The dialogue doesn´t make any sense.” Michael Bay: “A decipticon approaches behind them. Boom. The wall explodes. Problem solved.”
Det mest underhållande var dock publiken. Det var premiär. 10.20 pm-visningen. Halvfull salong med massa african-americans och två extremt vita honkys som satt alldeles ensamma i en egen del av salongen… Det finns två lustigkurre-robotar i filmen. De är tvillingar. De kör ghetto-slang. Deras transformers är typ mini-cooper-bilar. Ena roboten har en guldtand. Varje gång de sa något så där stereotyp-african-american-aktigt (iofs ganska roligt) så tjöt publiken. Ena roboten: ”You and your bitch-ass haircut.” Publiken blev vild. Vred sig i sätena. Skrek ”Damn!” Varje gång!!!

Vår kära guide Darlene.

I allén framför Oak Alley.

State of the art-jordbruks-maskiner.

Mississippi-floden.

Milkshake från Jack in the Box. Chocolate med whipped cream. Mums.

Södern. Ah. Nu börjar grönskan.